Cecilia Tegermark © 2009 • Privacy Policy • Terms of Use

News

 

• Agenda »

Min kalender på sidan 

 

• Kontakt »

Jag svara nästan alltid direkt

 

 

• Blogg »

Här skriver jag mina tankar om lite av varje

 

 

Schezzheim's Kash   

         "Kash"              

 

 

  Ras: Dvärgpinscher

  Född: 2006-02-20

  HD:

  AD:

  Ögon:

  Uppfödare: Anna-Karin Odheim

  Schezzheims Kennel (Kil)

  e. NUCH Dash v Silverkrohn

  u. Atengaflus Pomperi Possa

  Kullar:

  Meriter: BIR valp, BIG 2

         

 

 

 

 

Kash

2006-02-20   -   2006-11-30

 

Kash var min första älskade Dvärgpinscher och anledningen till att jag har fastnat för rasen. Han vad jag vill ha i en hund! Vi fann varandra direkt. Träffade honom hos hans uppfödare där han då bodde och blev helt förälskad, hade ingen direkt uppfattning av rasen innan. Så jag började fundera på att ta en från Possans (Kash´s mamma) andra kull och pratade lite med Anna-Karin om de, och då kläcker hon ur sig att dom funderar på att omplasera Kash. Och på den vägen var de. Han passade kanon med Maja och med mitt liv. Man kunde inte annat än att älska honom!

 

Men han hade ett problem, ett problem som är väldigt vanligt i rasen. Dom väljer en person som betyder mer än alla andra och har svårt att lämnas till andra, och Kash valde mig. Och vi tränade för att få bort det och han gjorde stora framsteg...men så kom dagen då han fick ett bakslag...

Han drog efter mig och sprang rakt ut i vägen...

Det är få gånger jag har vart så ledsen. Men så här i efteråt så är jag lättat att han dog på en gång, han hann nog aldrig tänka eller förstå vad det var.

På bara några sekunder var han borta. Jag kommer alltid att sakna honom något så fruktansvärt och jag vet att Maja saknar honom, Maja var med under olyckan och det såg ut som att hon inte riktigt förstod hon ville bara fram till honom.

 

Vi fick bara några månader tillsammans men det var några av de bästa månader i mitt liv. Det har gått över tre år nu när jag skriver de här och det är fortfarande otroligt jobbigt att tänka tillbaka på honom. Nu när jag sitter här så har jag en stor klump i halsen och ett leende på läpparna, det är bara fina och roliga stunder vi hade tillsammans.

Jag tänker tillbaka på när vi var ute i skogen, jag och Elli med hundarna. Maja och Dix kutade i 180 som bara vallhundar kan göra och Kash var så förbannad att han inte riktigt hängd me i svängarna.

Jag tänker på när vi skulle åka tillbaka till Forshaga och vi hade Kelly med oss också. När jag gick där på centralen till tåget (kommer ihåg att det var spårbyte i sista stund) så går maja bara rakt på inget specielt för henne, Kelly tyckte det var lite jobbigt och Kash går i mitten med attityden "flytta på er, här kommer jag".

Tänker tillbaka på alla dom gånger som han drev Terese till vansinne.

 

Tänker på att han skulle snart blivit fyra år om han levt, vad tiden går...det känns som om det var i går.

 

 

Tänker på dig

Saknar dig

Det gör fortfarande ont...